Friday, April 6, 2007
Dag 2
Idag har vi gått en massa, 11 timmar för att vara precis. Vi var runt i de gamla delarna av staden och kollade på massa marknader. bla en dedikerad insekts och djurmarknad, det enda de sålde där var levande insekter, skrämda kattungar (10 st per bur, inte så kul att se) och fåglar. Dagens märkligaste syn var helt klart korgarna fulla med svarta larver som väntade på försäljning. Sen gick vi till en smyckesmarknad. framförallt var det pärlorna som skulle vara billiga där. Efter lite prutning så köptes det in 4 halsband, 3 örhängen och ett armband, samtliga av pärlor för 280 Yuan, vilket är typ 275 svenska. rätt ok pris dock var det inte jag som köpte dem. Efter en hel dag med så mycket kulturchocker så var vi tvugna att få lite motmedel, så vi gick till den gamla delen av staden som varit fransk och drack drinkar innan vi tog en taxi hem. Jag tog en Grand strawberry Daquiri som kostade en del men det var å andra sidan en smärre soppskål med Jordgubbsdaquiri. Nu är jag trött och ska sova.
Första dan del 2
För att vara riktiga turister var vi ju naturligtvis tvugna att ta oss ut på shoppinggatan och kolla läget. Luddes dreads väckte stor nyfikenhet och mycket stirrande, det är tydligen inte fult att stirra i Kina utan helt normalt. Det tog ungefär en kvart innan några modiga kinesiska studenter vågade gå fram och prata med oss och mest om hans hår som de för övrigt inte trodde en sekund var äkta. De hade också några andra lustiga uppfattningar om oss, jag var tydligen 19 år och fick inte dricka mer än 2 öl för då skulle jag bli för full enligt dem (kinesisk öl ligger på ca 3.5% dock kommer den på halvlitersflaskor). De tog iaf med oss på en äkta Te-ceremoni, tydligen med något känt sällskap som turnerade runt i Kina. mycket intressant. Tur var det dock att vi hade dem med oss då tjejen som hade teprovningen inte kunde ett ord engelska. Så de fick översätta vi lät dem iaf sno våra pengar och gick glada iväg därifrån med lite te i handen.
Det här med försäljning är förresten lite lustigt, man blir påhoppad av av försäljare lite här och var iaf på huvudgatorna, och ALLA säljer samma saker, de måste ha en sjuklig överproduktion på vissa produkter. Det finns iaf 3 st alternativ man kan köpa, väskor av märket Samsonite fast med ett märkligt streck över a:et, klockor av märket Rolexx och typ skatebordhjul som man sätter fast på skorna och som lyser när man åker på dem. mycket märkligt, men de accepterar iaf ett nej när man säger det ävenom det kommer en till kille , eller unga tonåringar för den delen, 30 sek senare och frågar samma sak.
Det här med försäljning är förresten lite lustigt, man blir påhoppad av av försäljare lite här och var iaf på huvudgatorna, och ALLA säljer samma saker, de måste ha en sjuklig överproduktion på vissa produkter. Det finns iaf 3 st alternativ man kan köpa, väskor av märket Samsonite fast med ett märkligt streck över a:et, klockor av märket Rolexx och typ skatebordhjul som man sätter fast på skorna och som lyser när man åker på dem. mycket märkligt, men de accepterar iaf ett nej när man säger det ävenom det kommer en till kille , eller unga tonåringar för den delen, 30 sek senare och frågar samma sak.
Första Dan
Så var man äntligen här, vi kom kl 7 i morse efter 11 timmars flygning. Var faktiskt inte så knäckt som jag trodde, trots att man bara sovit 2 timmar i sin flygplansstol. Vi började dagen med att försöka leta oss fram till vårt hotell. Detta är lättare sagt än gjort på en fullsatt tunnelbana i morgonsusningen. Till slut kom vi iaf fram till peoples Square som det hette. Det var utmärkt på tunnelbanekartan med en stor röd stjärna, varför vet jag inte men tankarna gick av nån anledning till himmelska fridens torg.
Vi kom iaf fram till vårt hotell och checkade in, Railway Hotel, ett tvåstjärnigt hotell ca 100 meter från Nanjiang Road som är den stora shoppinggatan. Jag och Ludde beslutade oss för att vi behövde lite mat. Efter att ludde hade läst i guideboken om Shanghai var han sjukt sugen på "dumplings" små degknyten med lite kött i som är ångkokade eller kokade i olja inte riktigt säker på vilket det var. Jag som inte riktigt har koll på det här med att äta med pinnar fann det hela en svår prövning men valet var ganska enkelt. Lära sig att käka med pinnar eller svälta. Att fråga efter bestick är tydligen helt otänkbart.
Vi kom iaf fram till vårt hotell och checkade in, Railway Hotel, ett tvåstjärnigt hotell ca 100 meter från Nanjiang Road som är den stora shoppinggatan. Jag och Ludde beslutade oss för att vi behövde lite mat. Efter att ludde hade läst i guideboken om Shanghai var han sjukt sugen på "dumplings" små degknyten med lite kött i som är ångkokade eller kokade i olja inte riktigt säker på vilket det var. Jag som inte riktigt har koll på det här med att äta med pinnar fann det hela en svår prövning men valet var ganska enkelt. Lära sig att käka med pinnar eller svälta. Att fråga efter bestick är tydligen helt otänkbart.
Subscribe to:
Posts (Atom)